.

denna filmen såg jag igår. den va så bra och fin att jag inte kunde sluta att ta stills från den. finns flera som jag skulle vilja visa er men jag va tvungen att stoppa mig själv. medans jag tog den sista bilden i slutet av filmen fick jag en stor gråt attack, så sorligt men bra va det..

det här med poeter och kärlek, kostymdraman i mitt hjärta alltså. jag vet inte varför men jag älskar alla sådana filmer, allt från casanova till sleepy hollow! kan vara för att jag älskar historia..

John Keats:
bright star, would I were stedfast as thou art  
not in lone splendour hung aloft the night
and watching, with eternal lids apart,
like nature's patient, sleepless Eremite,
the moving waters at their priestlike task
of pure ablution round earth's human shores,
or gazing on the new soft-fallen mask
of snow upon the mountains and the moors
no yet still stedfast, still unchangeable,
pillow'd upon my fair love's ripening breast,
to feel for ever its soft fall and swell,
awake for ever in a sweet unrest,
still, still to hear her tender-taken breath,
and so live ever or else swoon to death.

Romeo: did my heart love 'til now? forswear its sight. for I never saw true beauty 'til this night.

nyss kollade jag på den här filmen. finns inga ord, bara att den va så himla himla satas så in i helvetes fin.

den bästa filmen (förutom hannah montana filmen) 2009. jag hittade trailen någon gång under sommaren och det va nästan det enda jag tänkte på under resten av året. och när den sedan gick på bio i usa satt jag som på nålar. snart skulle den komma till sverige! så jag väntade och väntade och väntade. men den kom aldrig. så jag gjorde något fult, men jag behövde se.

om du inte har sett filmen så tycker jag att du ska gå och göra det nu! för den är så himla fin.