.

"and I thought you were the moon in the sky" - chad vangaalen
idag länkade min kompis det finaste albumet jag hört på länge via spotify. albumet heter soft ariplane och den som sjunger är en tuff pojke vid namn chad vangaalen. det bästa med chad är nästan hans efternamn, vangaalen då det på svenska låter ganska så lustigt och att han sjunger så fint att man vill gråta helt utan anledning.

hans låtar är något extra, och ibland låter det lite som om man var ute i rymden med en massa fina ljud. vissa låtar låter lite som mgmt's och då menar jag inte dom vilda utan dom andra. det är mycket akustiskt men ibland kommer den där out of earth-feelingen som små electro blixtar.

en låt på albumet tycker vi är extra speciell. den låten heter city of electric light. min kompis känner lite extra för den. (hon är le phoque och jag är jätte massivt svart hål)

le phoque säger:
men den
city of electric light
jag får typ värsta bilden i huvet av den
jätte massivt svart hål säger:
hur ser den ut

le phoque säger:
typ... en värld tecknad i kladdig mörkblåkrita
med gula stjärnor som blinkar
och så är det natt
och allt rör sig i stop motion typ
och så är det massa mörka höghus som det lyser i fönstrena i
och så är det typ en dude
som går runt och tänker på ngn tapper tjej
och hon typ sitter på månen
och han tittar upp dit
medans han sjunger

jätte massivt svart hål säger:
åh

le phoque säger:
och allt är ganska sorgligt

jätte massivt svart hål säger:
ah så tänker jag lite med

så fint kan det bli om man lyssnar på city of electric light.

det är den perfekta musiken när man känner som jag gör. lite smått arg och flyktbenägen. och jag tycker att alla som kan ska köpa eller lyssna på hans musik!